det är en sak idag, LATIN... duktigt av mig att komma igång och försöka bestiga detta berg men fan vad svårt det är.... får ta nya tag i morgon... Dissen är att det är så svårt och jag förstår inte riktigt vad som är grejjen att jag ska göra med det, me får helt enkelt ta nya tag i morgon virka lite nu och sedan ta ett bad.

ha en trevlig kväll :)

jag har sjukt mycket latin att göra och sen även hinna virka och grejja lite med B-uppsatsen. nu fick jag ut allt dåligt så kan jag gå vidare för idag. ta tag i det jag måste ta tag i och sedan blir det mys i badet med Jane austen :)

Vad känner och tänker jag egentligen:

• ensam
• värdelös
• ful
• tjock
• äcklig
• som ingen ting
• inte värd att älskas
• inte värd att vara glad
• inte värd en familj
• inte värd en framtid
• inte värd att leva
• jag är rädd för mig själv

ensamheten är en stor känsla i mitt liv. Jag kan vara i ett sammanhang, i en gemenskap, men känna mig helt utlämnad, helt ensam, som om ingen förstår mig. och jag är ledsen och stänger ute alla, och det enda jag vill är att bli sedd men jag stänger mig ute från gemenskapen för att jag inte känner mig värd att vara i ett sammanhang. när jag väl är i en gemenskap så kan jag stanna upp fästa blicken och inte bli kontaktbar. jag blir kall och neutral och suger i mig alla kommentarer och jag känner mig mer värdelös och jag tål inga skämt men det är ingen som vet, jag stänger allt inom mig och när ja väl kommer hem gråter jag. Idag kom jag från bussen, sprang typ hem, det brännde i hals och i ögon knappt innan jag han sändasga dörren började tårarna komma, jag föll bara ner på golvet, panikångest,,  jag har så dubbla känslor att jag slits itu, jag låg på hallgolvet grät och fick allt svårare att andas fick tag imobilen fick i väg ett mess till jerry: "Vad ska jag göra... jag orkar inte mer... jag bara gråter och kan knappt andas..."

jag vet inte hur jag ska komma ifrån detta. det r hemskt när man kommer hem och inser att man är rädd för sig själv, jag är rädd att jag ska göra mig själv illa. Jag är rädd att ensamheten ska bli förstor. ensamheten är inte självvald men självgjord, det är jag som succesivt stängt mig inne i lägenheten. jag är inte bekväm i ensamheten men har bara inte orkat att umgås med någon inte känt att jag är värd vänner. mina vänner tror väl att jag inte vill ha något med dem att göra längre. jag vet inte hur jag ska ta mig ur denna spiral. Vad eller vem är jag???? vad får mig att känna mig värdelös? vad är det som får mig att tappa kontrollen och få panikångest så att jag knappt kan andas, det har hänt ett antal gånger nu. men jag hoppas att det är en fas som går över. men det är hemskt att bara falla ihop till en hög på golvet och inte kunna resa sig, har man inte upplevft det så vet man inte hur det känns.

men vad är detta som fårmig att glömma den person jag egentligen är, jag vill ju vara glad men minhjärna tillåter det inte. Mina tankar talar om för mig att jag inte är värd det, jag känner mig att jag inte är värd det, jag känner mig skitsofren. den ena sidan vill må bra och hitta en väg för att komma tillbaka till livet. men så har vi den andra sidan, en mörka, en sida som får mig att känna mig dälig, värdelös och som ingen ting egentligen. en sida som vill att jag mår dåligt. den öjusa sidan vill leva medans den mörka sidan säger att jag inte har ngt att leva för, skyddet för detta är djuren men jag är rädd öfr mig själv och vad denna mörka sida kan få mig att göra. Djuren är mitt skydd och det jag lever för vilket är helt sjukt när man är 22 år gammal. jag vill ha mer at leva för jag vill få bort den mörka sidan. jag måste orka att ta mig vidare jag vet mjina fel och brister men jag vet inte hur jag ska komma vidare...

VAD FAN SKA JAG GÖRA !?!?!?!

JAG HATAR ATT MÅ SÅ HÄR!?!?!?

HELVETE!?!