Direktlänk till inlägg 6 oktober 2012
Vad känner och tänker jag egentligen:
ensamheten är en stor känsla i mitt liv. Jag kan vara i ett sammanhang, i en gemenskap, men känna mig helt utlämnad, helt ensam, som om ingen förstår mig. och jag är ledsen och stänger ute alla, och det enda jag vill är att bli sedd men jag stänger mig ute från gemenskapen för att jag inte känner mig värd att vara i ett sammanhang. när jag väl är i en gemenskap så kan jag stanna upp fästa blicken och inte bli kontaktbar. jag blir kall och neutral och suger i mig alla kommentarer och jag känner mig mer värdelös och jag tål inga skämt men det är ingen som vet, jag stänger allt inom mig och när ja väl kommer hem gråter jag. Idag kom jag från bussen, sprang typ hem, det brännde i hals och i ögon knappt innan jag han sändasga dörren började tårarna komma, jag föll bara ner på golvet, panikångest,, jag har så dubbla känslor att jag slits itu, jag låg på hallgolvet grät och fick allt svårare att andas fick tag imobilen fick i väg ett mess till jerry: "Vad ska jag göra... jag orkar inte mer... jag bara gråter och kan knappt andas..."
jag vet inte hur jag ska komma ifrån detta. det r hemskt när man kommer hem och inser att man är rädd för sig själv, jag är rädd att jag ska göra mig själv illa. Jag är rädd att ensamheten ska bli förstor. ensamheten är inte självvald men självgjord, det är jag som succesivt stängt mig inne i lägenheten. jag är inte bekväm i ensamheten men har bara inte orkat att umgås med någon inte känt att jag är värd vänner. mina vänner tror väl att jag inte vill ha något med dem att göra längre. jag vet inte hur jag ska ta mig ur denna spiral. Vad eller vem är jag???? vad får mig att känna mig värdelös? vad är det som får mig att tappa kontrollen och få panikångest så att jag knappt kan andas, det har hänt ett antal gånger nu. men jag hoppas att det är en fas som går över. men det är hemskt att bara falla ihop till en hög på golvet och inte kunna resa sig, har man inte upplevft det så vet man inte hur det känns.
men vad är detta som fårmig att glömma den person jag egentligen är, jag vill ju vara glad men minhjärna tillåter det inte. Mina tankar talar om för mig att jag inte är värd det, jag känner mig att jag inte är värd det, jag känner mig skitsofren. den ena sidan vill må bra och hitta en väg för att komma tillbaka till livet. men så har vi den andra sidan, en mörka, en sida som får mig att känna mig dälig, värdelös och som ingen ting egentligen. en sida som vill att jag mår dåligt. den öjusa sidan vill leva medans den mörka sidan säger att jag inte har ngt att leva för, skyddet för detta är djuren men jag är rädd öfr mig själv och vad denna mörka sida kan få mig att göra. Djuren är mitt skydd och det jag lever för vilket är helt sjukt när man är 22 år gammal. jag vill ha mer at leva för jag vill få bort den mörka sidan. jag måste orka att ta mig vidare jag vet mjina fel och brister men jag vet inte hur jag ska komma vidare...
VAD FAN SKA JAG GÖRA !?!?!?!
JAG HATAR ATT MÅ SÅ HÄR!?!?!?
HELVETE!?!
Då jag råkade somna sent för att jag lyssnade på musik är jag idag katastrof trött :) har bestämt mig för att försöka sluta svära så mycket son jag gör :) jag är lycklig och glad och snart är vi tillsammans :) jag borde gå in och dusha men just nu är...
Idag har jag bara 2 lektioner :) och så ska jag jobba med tekniken med en vikarie :) vi ska skriva ut prov och de case vi gjorde förra veckan :) dessutom så är tanken att vi ska rätta massa teknikuppgifter som inte rättats ännu :) så det hoppas vi ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 |
|||
22 | 23 |
24 |
25 |
26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 |
31 | |||||||
|