dagens jobbplanering:

Hej!

I boken Normkritiska perspektiv – i skolans likabehandlingsarbete av Elisabeth Elmeroth (2012) så finns det en del intressanta värden och normer som spelar en framträdande roll och även andra som benämns men inte ligger så mycket fokus på. 

Det första som jag intresserade mig för var Makt och maktförhållanden. Makt och olika former av hierarkier beskrivis i boken som att de uppkommer i viss form alltid i gruppsammansättningar antingen spontana grupper som uppstår i klassen mellan individerna men också bestämda hierarkier. Det är läraren som bestämmer om hur det ska göras och på vilket sätt som gruppen ska arbeta. Man pratar om olika maktrelationer och hierarkiska system. Att makt kan tas i uttryck på många olika sätt, både som positiva sanktioner men också som negativa. (sidorna, 18-19 Elmeroth 2012).

När man pratar makt i skolan så är det ju ett hierarkiskt system med regeringen främst, sedan skolstyrelsen, kommunerna, rektorn, lärare och där efter eleverna. Makt utövas i alla former av grupper vilket också står i boken, men makt anser jag är ett väldigt negativt laddat ord, men man måste se att viss makt är bra. genom att regeringen och skolstyrelsen gör läroplaner, förnyar skollagen och gör kursplaner/ämnesplaner för vad som ska göras och vad eleverna ska uppnå för mål så att man får en likvärdig utbildning detta anser jag en positiv makt. Sedan så kan man tycka vad man vill om det dem bestämmer och hur dem utformar sina kriterier för eleverna. Men i grunden så är tanken god och denna typ av makt bra för att man ska kontrollera att alla lär sig samma färdigheter. Den makt som en eller några eleverna kan ta genom att diskriminera och mobba en annan ”svagare” elev är mycket negativ och det är den typ av makt som vi i skolan vill jobba emot, att eleverna respekterar varandras olikheter och lär sig att leva i samklang med varandra. Som lärare är det viktigt att försvara sin position i klassrumet att vara konsekvent och rättvis utifrån elevens förutsättningar. Men också att man låter sina personliga åsikter om kursplan och sånt stanna hemma för att inte påverka på fel sätt, dvs använda sin maktposition som informatör på fel sätt. 

om man skulle tänka lite på vad det är för värde ord som lätt handlar i konflikt med makt så skulle jag först och främst tänka på frihet då lärarens effort att få eleverna att gå med på den ordning och regler som finns lätt kan sättas emot med uttrycket ”det är ett fritt land”. Det som också är svårt här är att vi i skolan som lärare praktiserar att alla är lika värda och att man ska behandla alla lika. Att man inte ska reta dem som är annorlunda eller ”svagare” medans i arbetslivet som sedan väntar för dem så finns det yrken där man måste spela oerhört fult för att komma upp i en bra position, man försöker ta sig makt genom att lura/såra andra för att man själv ska stärka sin position. Sedan är det också så att just för att man uppfattar makt begreppet så negativt så blir det ofta i konflikt med sig själv, man använder det sällan i positiv bemärkelse just för att det blir lätt att det låter hårt och negativt ex Den läraren har stor makt över eleverna. Denna mening är sann men får en väldigt hård och negativ klang i alla fall så som jag uppfattar den, och jag skräms lite av den för jag associerar makt med diktatur, diskriminering, misshandel och andra hemska saker. Inte som att läraren har makt över eleverna just för att det är läraren som sitter på kunskapen. Makten mellan den person med kunskapen och den person som förväntas få kunskapen.

Ett annat ord kanske inte så mycket värde ord men som ändå fått mitt intresse är begreppen teoretiska respektive värdemässiga antaganden. ett teoretiskt antagande är en teori om hur värden funkar, eller en beprövad erfarenhet. man beskriver verkligheten utifrån en modell eller ett antagande ex ”kvinnor kan göra fler saker samtidigt”. Här är det viktigt att inte bara acceptera detta antagande som en sanning utan se detta som en människas försök att förklara något i omgivingen för det kommer alltid finnas undantag av denna typ av antaganden.(sidorna 16-17 Elmeroth 2012).  Ex det finns kvinnor som har svårt att göra flera saker samtidigt och då skulle denna person då inte kunna identifiera sig med begreppet kvinna i denna mening då gör vi helt plötsligt denna kvinna till en manlig-kvinna. Detta är oerhört viktigt att inte praktisera dessa antaganden som en sanning i skolan då man med exemplet bygger på föreställningarna om hur man är man och kvinna. Jag vill praktisera att alla är olika och att man ska vara en god människa och presentera dem värdena. Man ska vara respektfull mot andra, man ska se olikheter som en tillgång och man ska verka för ett jämställt samhälle så väl mellan kön som mellan klasser i samhället och mellan olika etniciteter. Detta hamnar lätt i konflikt med jämställdhetsdebatten och det maskulinitetidealet som finns i samhället. Men man måste börja förändra någonstans och lättare att förändra tankesättet hos dem som ännu inte fallit in i köns boxarnas antagningar och föreställningar så djupt än.  Här gäller det som står på sidan 19 i boken Normkritiska perspektiv – i skolans likabehandlingsarbete av Elisabeth Elmeroth, olika typer av värden och normer håller ihop gruppen men ju fler som anlägger sig normen som sin ju mer legitimitet får normen. Det gäller alltså att skapa nya normer som inte gör att människor klassas på det sätt dem gör idag. piercingar och tatueringar uppfattas som ”smutsiga” inom många områden och arbeten, men för lika många så är det konst, det är ett artistiskt värde. Därför anser jag att man ska börja se andra saker hos personen och respektera hur denne vill använda sin kropp, om det inte är skadligt. 

Värdemässiga antaganden är då istället en människas värdering av någon aspekt i världen runt om kring. Dessa kan man aldrig bedöma som sanna eller falska det är en persons egen uppfattning. Detta mer handlar hur vidare man tycker saker exempelvis pannkakor är gott, dödstraff är dåligt, det är fel att ha vänster trafik.  man värderar dessa sedan istället som mer eller mindre rimliga utifrån andra människors värderingar (sidan 17 Elmeroth 2012). jag skulle då ta exemplet ”det är dåligt med läxor” detta är en allmänt vedertagen värdering från elevers sida. Men om man då ser till alternativet vad skulle ske om man inte skulle ha läxor? för det första skulle det göra att skoldagarana skulle bli längre för det finns ju en plan med hur långtid denna läxa rimligtvis borde ta för eleven och denna tid skulle då behövas läggas till som lektionstid för att man då inte skulle behöva ha läxor. Man skulle även få svårigheter att bedöma eleven eftersom den då skulle göra sina uppgifter under lektions tid där det är lätt att fråga vad man ska göra hur man ska göra och också svaret på uppgiften. Som lärare ska man hjälpa eleverna framåt men man ska inte göra läxan åt honom. Här är ett mycket tydlig värde i konflikt hur mycket ska man egentligen hjälpa eleverna? hur mycket hjälp är okey? hur mycket ska man ge gratis åt dem som då inte har för vana att fråga om hjälp? Här tror jag att det gäller att föra lite anteckningar om vem som frågar och på vilket sätt denne frågar. Visst frågor som ska hjälpa eleven framåt ska man svara på men frågor som handlar om vad för svar man ska svara hur ska man ta tag i det? Som lärare kan man ju inte bara svara men det får du tänka på själv. Det gäller att alltid ha svar som ska driva eleven framåt själv i bakfickan. 

Ett annat begrepp som jag tycker är oerhört intressant som står beskrivet på sidan 109 i boken Normkritiska perspektiv – i skolans likabehandlingsarbete av Elisabeth Elmeroth är Normalitetsbegreppet, vem är egentligen normal? Detta handlar främst om den diskriminering det finns mot utvecklingsnedsatta, rullstolsburna och dem som har en låg kognitiv utveckling eller har ett lägre IQ. Det är dem normala eleverna som klarar av en normalskolgång. Precis som jag sagt förut så måste vi här börja ändra elevernas förhållningsätt till dem som är annorlunda. En individ som inte klarar av skolans regler och regim är inte dum! Denna individ har andra kvaliteter och styrkor som inte benämns i läroplan eller uppnående målen. En person blir ex inte dum utav att sitta i rullstol, en individ blir heller inte dum för att den har down syndrom. Alla människor och individer har olika styrkor men detta har skolans regler och krav svårt att acceptera många gånger, de eleverna som har svårt att anpassa sig till den normalaskolan sätts i särskola och blir där med utanför skolans regim och kan på så sätt utveckla kriterierna skolans läroplan har i sin egen takt och inte i den normalatakten. Denna individ blir därefter utanför en normalskolgång hela sitt liv genom att få betyg från särskolan får man inte gå på dem nationella gymnasieprogramen och man får söka sig till skolor som inriktar sig på individer som inte accepteras som normala enligt skolsystemet. Det är så som jag ser på detta och det gör att jag kan förstå att det finns mycket normer och värdringar emot dem som är annorlunda för vad ger det egentligen för signaler till övriga ungdomar när man sätter alla avvikande i en klass och gör dem utstötta eller ger dem en personlig assistent för att denne elev inte klarar sig själv. Man flyttar fokus från individens egenhet och särart och styrka till dess problematik och det eleverna ser är att det avvikande får fokus. Man lägger fokus på det som är fel och jobbigt istället för tvärtom. Man gör det för att hjälpa eleven och självklart ska man hjälpa eleven men finns det inget sätt för oss att närma oss problemet från ett annat håll? Jo vi måste lyfta fram de styrkor alla människor har även de normala individernas styrkor och visa att alla är annorlunda och avvikande i vissa avseenden det finns ingen som är bra på allt men att i denna skola respekterar vi så väl andras styrkor som andras svagheter och försöker hjälpa eleverna med att hitta sin speciella styrka och underlätta och bygga upp för att svagheten inte ska vara en svaghet längre. Man ska inte ens benämna det som svaghet utan som ett drag att utveckla kontra drag som är utvecklade. 

Mycket i vår värld handlar om normer och värderingar. Människor vill sätta människor i fack. Vi vill organisera och därför finns stereotyper av olika mäniskors sätt att vara. Det är så att sociala normer bidrar till en socialordning och det kommer vi aldrig att komma ifrån, men vi måste hitta nya sätt att byta ut normerna. Göra det avvikande som en normal företeelse och ett normalt sätt att vara samt att det inte är fel att vara avvikande utan att det kan vara en styrka att inte vara som alla andra. Alla människor har styrkor och svagheter, drag att utveckla kontra drag som är mer utvecklade. Om vi inte ändrar sättet att framställa normer i skolan så kommer vi fortsätta reproducera sociala hierarkier, orättvisor och att skillnaderna mellan olika människor i samhället består (sidan 16 Elmeroth 2012). 

Jag har nu pratat en hel del om normer och att vi som lärare måste skapa nya normer och påvisa de föreställningar som är fel för eleverna för att vi ska kunna få en utveckling i samhället. Så att inte samhället står kvar på samma ställe och stampar. Det kommer att ta tid att ändra samhället och det kommer säkerligen gå fram och bak och svaja en hel del eftersom dessa normer som nu är ganska omoderna är djupt rotade i samhället. 

Det som kan göra dessa normförändringar egentligen problematiskt är att vi i Sverige utlovar e likvärdig utbildning. En utbildning som ska se ungefär samma ut över allt oavsett vart man bor. Detta löfte säger egentligen att alla barn lär sig samma sak oavsett vart de går och om man hårdrar det även att alla lärare har samma förhållnings sätt. Till viss del så har vi samma förhållningsätt men på många så är det bristande. Vi har läroplanen att utgå ifrån. en läroplan som har en del värde ord och det är läraren som sedan måste tolka hur dessa ska pratiseras. 

”Lärarna ser det som en självklarhet att ha styrdokumentens grundläggande värden som sin ledstjärna och beskriver på många olika sätt hur de arbetar mot denna ledstjärna och beskriver på många olika sätt hur de arbetar mot denna ledstjärna. Det framkommer även ett förgivettagande omen enad lärarkår. Det vill säga att det finns en tro på att det råder en enighet om hur dessa värden ska tolkas och omsättas i skolans vardag” (sidan 14 Elmeroth 2012). 

Men när man läser vidare kan man då se att olika handlingar uppfattas olika beroende på vem som utför dem. Detta är inte medvetet utan det är könsrolls stereotyperna som lärarna själva har blivit en del av som gör att man förhåller sig på olika sätt beroende på vad det är för kön som utför en handling. En aggressiv pojke får större acceptans än en aggressiv flicka. Det är oerhört svårt att bryta dessa sociala mönster. Detta syns tydligt i boken tusen gånger starkare av Christina Herrström. Där en ny flicka kommer in i klassen som inte alls har sanna värderingar då on rest runt i sitt liv och har inte den svenska synen på könsroller m.m Denna flicka får då till uppgift att visa de andra flickorna om hur de ska bete sig och det gör att det utbryter kaos och det blir flickorna mot pojkarna. Det utbryter krig och lärarna vet inte längre hur de ska hantera flickorna som bryter från sin kategorisering som snälla, tysta, lågmälda och duktiga. 

Så för att komma tillbaka till den likvärdiga utbildningen det är alltså svårare än vad man först inser att kunna hålla denna förhoppning om att ha en likvärdig utbildning.  Skolan ska eftersträva en inkluderande miljö. Lotta Eek-Karlsson menar att alla blir inkluderade eftersom alla lärare strävar efter att uppfölja samma normer? Men är det verkligen så att alla lärare strävar efter samma normer? nja det är det nog inte. Dem strävar efter samma sorts ord men vad dem själva har för värderingar i ordet är kanske inte alltid samma. Hon talar också om att de negativa sanktionerna är något som individen lägger på sig själv. Hon menar att alla människor bär med sig föreställningar om hur man ska bete sig m.m men hur ska vi göra dessa synliga? hur ska vi synligöra det förgivet tagna? in direkt hur ska vi få människor att sluta diskriminera. Vi lärare står inför en stor utmaning – göra normens öga större. Precis i enighet med vad jag tycker. Jag tror att Lotta försöker säga att segrering och exkludering är viktiga för människan. Det är viktigt för oss att känna tillhörighet. Men samtidigt så gör vi oss själva exkluderade om vi känner skam eller skuld för något.  

Berit Willén-Lundgren menar att genom att lära ut om special pedagogik till lärarna så skapar vi större acceptans hos lärarna och där med får en mer inkluderande lärande miljö? men är det verkligen så enkelt?  Hon problematiserar detta men att ”en aspekt är just att skolanshantering av elever i behov av stöd går mot en ökning av särskiljande undervisningsgrupper. Denna särskiljning visar inte på positiva utbildnings resultat och svarar inte upp mot formuleringarna i skollagen och grundskoleförordningen. Styrdokumentens formuleringar utgår från inkluderingsprincipen dvs. att heterogena elevgrupper kan verka för skapandet av fruktbara lärarmiljöer.” (sidan 92-93 Elmeroth 2012). Hon menar att om man inte är delaktig i den reguljära undervisningen så tenderas eleverna i särskild undervisnings miljöer att bli marginaliserade och lämnade utanför. Hon menar för att få bästa studie resultat så måste man blanda olika individer och inte ha heterogena grupper. Hon menar att det är en del lärarstudenter som dock har svårt att ta till sig detta. Hon menar att många slussas till särskild undervisning och även där så är det svårt att veta vad eleverna egentligen behöver. 

Peter Karlsudd han vill diskutera vad det är som gör att särskild undervisning/särskola måste ha egna lokaler, lektoner, lärare äter på andra tider. Han vill se en enad skola men allt som händer i specialundervisningen sker speciellt vi exkluderar många elever bort från skolans inkluderings norm ”alla ska få gå i skolan”. Han beskriver hur det ser ut och att skolans inkluderings aspekt egentligen bara är för de normal och hög begåvade. han menar indirekt att vi medvetet egentligen diskriminerar dessa elever och precis som jag diskuterade ovan så visar vi för de ”normala” eleverna vad som är okey och inte. Och på samma sätt så menar han att alla är vi begåvade men på olika sätt. Här säger jag igen att skolan fokuserar bara på en del en allmän bas av alla förmågor en människa kan ha. En bas som gör att man kan läs vidare men det finns så många fler förmågor och kunskaper att ta del av som vi inte får ta del av i skolan. Alla människor och individer är begåvade på olika sätt.

text WAAAAAAAAAAAALL :P

Asså nu är det nedräkning på riktigt :) så jvl gött ;)

Planen igår funkade inte så bra :/ men fick in seminarium 4 grejen och ska sitta idag på jobbet och göra en del med c-uppsatsen :) skulle egentligen åkt till Tidaholm idag men jag fick jobb och Nelly som jag skulle fika med hon är sjuk idag det lilla knytet :/ stackars liten :/

Men idag blir det jobb till halv fyra sedan till gymmet igen var där igår i en och en halv timme :) as bra :) idag kondition och mage rygg träning :)

Sedan skulle nog Jerry komma för att se på film så måste städa lite innan han kommer sedan :)

Men nu kläder och sedan till jobbet :)

Ha en bra dag :)

Btw mina larm idag vågar inte lita på mig riktigt :P